”Love You Just The Way You Are”

Idag kom Johannes och slog på en ny sko så vi slipper ha en ömfotad häst. Nu är det gummiboots på båda fram så att han inte kan trampa av sig skon igen. Förutom att ha blivit skodd så har vi friserat lillskiten lite. Vi har klippt kronränderna och tagit bort lite hovskägg och sådär. När vi fixat en pall ska vi dessutom ta och ta tofsarna i öronen. Lite ordning får det vara!
Det hände dock en tråkig sak idag och det är att Racét sprang över Jessy när hon skulle ta in honom, problemet är att han aldrig gör det med mig eller Sanna så vi måste hitta en lösning för de andras skull..

”I Could Watch You Forever”

Denna veckan började vi med att tömköra Racét och det tog inte särskilt lång tid innan han förstod vad vi ville ha ut av det och han verkade tycka det var trevligt. Linnea kom och hjälpte mig med det eftersom det var så länge sedan som jag tömkörde och hon verkade tycka att det var roligast av oss allihopa. Han söker sig verkligen neråt och vill arbeta, vilket är helt underbart roligt. Vi höll på att springa över Sanna med som var publik och fick det till och med på film; 

Idag kom Amanda till stallet och red Racét med. Det gick superbra och han blir bara finare och finare. Det var som vi sa att man ibland glömmer bort att han bara är en treåring som inte är särskilt mycket riden. Jag blir så stolt över honom och det är så roligt att ha en så otroligt fin häst. Till våren måste vi verkligen börja tävla om det fortsätter så här bra. En tjej i stallet erbjöd sig även att rida honom någon gång och även hjälpa oss hoppa in honom vilket känns skönt för jag vågar nog inte göra det själv. Så duktig är jag helt enkelt inte och Sanna verkade inte så sugen på att göra det heller. Det är ju lite skillnad att hoppa på banan mot att skutta över ett naturligt hinder ute. Vi måste dessutom ta oss bort till backarna för att klättra lite någon dag för vår lilla häst ska ju bli biff!

”Tell The Devil I Said Hi”

Jag har skjutit upp att rida Racét ett tag nu så idag var det verkligen dags att göra det – trots halvstormen som verkar ha härjat idag. Det var väldigt längesedan jag satt på en häst på riktigt. Efter vi tog bort Ragge har jag suttit på hästryggen max 5ggr så jag är minst sagt ringrostig. Jag skrittade bara idag, travade en knapp långsida eftersom jag hade alldeles för långa stigläder (och tyglar)..
Longerade innan jag hoppade upp, eftersom det kändes lite farligt annars men som tur så skötte han sig hur bra som helst med allt förutom att han glömt hur man blir longerad i ena varvet så Sanna fick bli piskförare i ena varvet för att få runt honom.

Hoppade upp från kanten till spolplattan, ska fota en dag så ni får se hur praktisk den är. Vi har förövrigt lagt en beställning på en pall av Jessys pojkvän så vi kan klättra upp från andra ställen med, vissa av oss är inte så viga – haha.

Men, nu är jag jätteladdad för att rida lillskiten mer! Dessutom är det ev så att Amanda kommer i helgen och rider igen, och jag tänkte dra igång tömkörningen imorgon så nu ska han bli biffig – ska bara köpa en säck Krafft muskel sen också eftersom han är lite bukig och det tyder på lite proteinbrist.

 

”Ser Du Mörkret I Mitt Hjärta?”

Nu har Amanda varit i stallet och provat lillskiten och det gick superbra. (Film ligger på R’s sida.)
Vi hade Lin som fotograf med så vi fick lite bra bilder på det hela, och jag kan verkligen inte tro att det är samma lilla häst som vi hämta hem hos Anne i våras. Nu är han så mkt vuxnare i kroppen och framförallt i huvudet. Nog för att han alltid har varit lugn men nu tänker han ett varv till i de flesta situationer och dessutom så ger han sig – istället för att vara unghäst kaxig. Förutom när vi försöker spola benen på honom men det är en annan historia.
Jag har dessutom uppdaterat hans sida här på bloggen och ska strax skapa en sida till katterna.

Tänkte förövrigt bli bättre på att uppdatera bloggen, framför allt när det gäller hästsakerna. Imorgon ska jag våga mig upp på Racét så imorgon kommer det nog en ny update om jag överlever 😉

 

”These Are The Scars That Silence Carved On Me”

Kände att det var tid att uppdatera bloggen.

Livet rullar på som vanligt, jag jobbar och nu har hästen äntligen kommit tillbaka. Vår lilla skit häst börrjar bli stor på riktigt och har blivit mer okomplicerad än vad han redan var innan han åkte. Idag myste vi lite innan vi gick på en promenad bland joggare,cyklister,barnfamiljer inkl. barnvagnar osv. Han skötte sig exemplariskt och var inte rädd för något vilket var himla skönt ❤

Förutom glädjen över att Racét är tillbaka så är jag lika trött som innan, om inte tröttare underligt nog. Jag vill bara sova, och även om jag inte tillåter mig att sova så känner jag att kroppen och hjärnan aldrig kommer igång riktigt. Det är irriterande att mina tankar inte samlar sig som de borde och att jag är fruktansvärt långsam i allt jag gör på ett helt annat sätt än vad jag var förr. Frustrerande är vad det är. Känslomässigt är jag lika mycket ett vrak som innan sommaren och det känns inte som att jag kommer hitta tillbaka till mig själv inom en snar framtid. Fan. – What have you done to me?

Dessutom saknar jag Ragyogo, jag tänker hela tiden på saker som jag skulle vilja göra med min vackra gyllene prins och fortfarande gör det lika ont att inse att det aldrig kommer att ske. Jag har fortfarande ett stort hål i mitt hjärta där han brukade vara och jag förbannar fortfarande ödet som tog honom i från mig. Inget jag gör hjälper för att dämpa saknaden mer än för någon minut och tårarna bränner bakom ögonlocken när jag pratar om dig. this is the fate you’ve carved on me

”I’ve Got Nothing Left But You Tonight”

Det fanns en tid i mitt liv när jag var mer naiv, när jag trodde att jag var menad till något större – något bättre. Men jag har insett att det inte är så, utan att mitt liv kommer fortsätta här och att det numer bara handlar om att komma så oskadd ur det hela så möjligt. Eller ja, med så många bitar kvar av mig själv så möjligt. Fast, hur ska jag få behålla några delar av mig själv när skiten bara forsätter -utan att jag ens hinner återhämta mig mellan gångerna? För att förlora min älskade Ragyogo var redan mer än vad jag klarade av, hur är det då tänkt att jag ska överleva att förlora både Farmor och ena katten inte ens ett halvår efter? Nej, svara inte – för jag vet svaret. Det är bara att bita ihop och fortsätta lite till och hoppas på att mer saker inte händer förrens jag lyckats tejpa ihop hjärtat ännu en gång. Men, jag är livrädd. Livrädd att behöva förlora något mer som betyder något – Nej, att förlora NÅGON mer som betyder något. Både Noel och Ragge är borta, så vem ska man mer behöva förlora? För oddsen säger att det är någon..

Jag är bara så jävla trött på allt och jag önskar att jag visste hur jag skulle uttrycka ångesten i ord till någon annan.

Don’t leave me now
Don’t fail me now
You’re all I see
You’re everything

”This Is How My Heart Breaks”

Nu är jag hemma från Spanien igen efter en två veckor lång semester och jag vill redan tillbaka.
Verkligheten gör sig redan påmind och jag önskar att vi kunde ha stannat i paradiset lite längre. För finns det något bättre sätt att leva, än med sina närmaste vänner? Särskilt inte när det är soligt,varmt, billigt och alldeles underbart. Egentligen borde jag inte klaga, mitt liv här är ju egentligen inte så dåligt – men det har varit ett skit år och detta var det första riktigt underbara som har hänt.

Imorgon börjar jag jobba igen, vilket iofs ska bli roligt men jag tror att jag hade behövt vila lite till för att må riktigt bra. Dock kommer det snart bli en bra helg igen med alla sysare, för vi ska ha offträff på landet utanför kungsbacka.
Mitt nya liv har börjat igen förresten, inga mer onyttigheter på veckodagarna och minimalt på helgerna med. Idag åt jag riktigt god middag – entrecote med grekisk sallad. Bättre än så blir det faktiskt inte.
Igår var jag hemma hos föräldrarna och rapporterade om semestern, och träffade vänner till familjen + fick god middag och dricka. Tur att man har så snälla föräldrar alltså.
Nu ska jag strax gå ner och leta efter ena katten.

I wish I could go back to heaven

”You Can Go Your Own Way”

Idag har varit en sån där bra dag när allting känns precis som det ska. Vädret är fantastiskt och jag bara längtar till semestern! Jag passade på att ligga och pressa en stund i solen, och om jag hinner ska jag ligga minst en timme i solen imorgon med så att man får lite solbränna inför semestern. Jag har dock fått ovanligt mycket färg för att vara jag redan.
Igår hade jag aptråkigt på kvällen efter att Lina gick och la sig, så jag ringde Linnea och vi drog till DEEP i malmö för att dansa bort lite tristess. Det funkade mkt bra i mitt tycke, men det var tyvärr dåligt med folk där men jag fick träffa lite andra vänner iaf 🙂 Så bra musik och trevliga människor höjde den dagen ordentligt!

Just nu försöker jag få tag på Linnea igen, men hon verkar ha gått under jorden – vilket gör mig smått orolig.
I övrigt njuter jag av det ljuva livet och dricker Rom&Cola framför dator och lyssnar på Glee – Go Your Own Way. Riktigt bra tolkning av Fleetwood Mac orginalet.

If I could, maybe I’d give you my world 
How can I, when you won’t take it from me? 

”Think of me in the depths of your despair”

Jag har gått ner mig i ett nytt tvserie träsk. Jag har sett massvis av Veronica Mars, men har hittils inte sett klart den eftersom hela Veronica/Logan kärleken får mig att krevera. Det är värdelöst att de bara gör slut hela tiden när de passar så bra ihop.
Jag antar att jag varit singel för länge när jag blir så engagerad i fiktiva personers romanser. Jag behöver kanske ligga?

Jag har dessutom galet tråkigt eftersom jag inte har någon häst att pyssla med och denna helgen är alla upptagna. Oh joy. Borde kanske skaffa mig fler hobbys eller fler vänner? Fast, jag orkar inte ha fler saker att engagera mig i – så jag får leva med att ha riktigt jävla tråkigt ibland. Har iaf fått spela lite Aion med Lina idag. 🙂

Lyssnar just nu på: Adele – Rolling in the deep.

”I’m gonna drink my tears tonight”

Jag har nog redan hittat ett sätt att fördriva tiden för ett tag framöver – jag har börjat spela The Witcher 2 (tack för den Pär) och jag känner mig redan fast. Jag ska snart stänga ner Chrome för att dra igång och spela nån timme till. Det är farligt med sådana spel och jag borde ha lärt mig att jag blir beroende av dem. Nåja, det hindrar mig iaf från att läsa i kapp Game of Thrones så jag slipper bli spoilad av mig själv inför nästa avsnitt.

Återigen är min design ändrat – intressant att jag lägger mer energi på min design än på att skriva men jag antar att det blir så när den i första hand är en ventilationsplats för min ångest. Jag borde bli bättre på att skriva om glädjande saker med, så att jag minns dem bättre – men oftast är det inte förrens jag mår dåligt som jag måste sätta ord på papper.
Men, jag lovar. I år ska jag skriva mer positiva saker och framförallt så ska jag blogga oftare när Racét kommer tillbaka så alla får följa våra framsteg.